bloggandets vara eller icke vara...

Man kan väl säga att jag inte bloggar längre...

Livet går upp och ned.
Som för alla människor.
Mina ner blir lite längre när de kommer men jag vet nu att jag kan vända det upp igen.
Jag får mer hjälp nu när det börjar gå åt fel håll.
Människor har sedan i somras sett att jag kan och att jag vill.
Förut hade de flesta gett upp men inte nu längre och det gör mig stolt och glad att jag visat att jag kan klara det här.
Kämpa alla, ni kan!!!

Julpyssel

Jag har ägnat mig åt lite julpyssel de senaste dagarna.
Pepparkakstraktorn ska lillprins bus få.
Mönstret till virkad julbock finns här om någon blir inspirerad:)
Glad 3:e advent!!!

Årets...

Årets enriskrans. Inspiration till alla pyssliga som behöver tidsfördriv!

I dag är jag stark.
I dag är det inte svårt.
Så skönt att dessa dagar kommer mitt i en period av mer ångest och vikttankar.
Jag tror faktiskt att det hjälpte att träffa dietisten och börja öka portionerna igen.
De som jag minskat lite i taget sedan jag kom hem från beh.hemmet.
Nu är de som de ska vara och jag har gått upp i vikt
och det gav mig faktiskt inte alls så mycket ångest som jag väntat mig.
Det blev till och med lättare att fortsätta göra bra val!

Tips för att inte hetsäta;

Hur jag gör för att bemästra hetsätningsepisoder...
Jag lyckas inte heller alltid.
Ibland blir hetsätningsmonstret för starkt för mig också
men jag lyckas lura det fler gånger än jag misslyckas
och hur jag gör är lite olika.
Jag använder personalen ganska mycket.
Går in till gemensamhetslägenheten för att komma hemifrån.
Jag vet att jag är privilegad som har den möjligheten och att många av er inte har det alternativet
men kanske ni har en vän att fly till ibland?
Eller någon att ringa som man kan göra avtal med innan.
T.ex. ringer jag och säger "Hej, det är sådär."
Så behöver jag prata eller ha sällskap ett tag.

Något annat jag använder är listor på vad jag kan göra när det är "tom-tid".
På mina tom-tids-listor kan det stå;
Läsa bloggar på datorn
Redigera foton
virka
Fotbad och ansiktsmask
göra julkort
kolla facebook
ta en KORT promenad
osv.

Då bestämmer jag att göra något på listorna i minst 15 minuter.
Ibland går det lättare att klara av tiden fram till nästa måltid.
Hålla måltiderna är det absolut viktigaste.
Äta 6 gånger/ dag.

Hoppas tipsen kan hjälpa något!

I dag blir det adventsfirande med familjen.
Ska tänka bort regnet utanför fönstret och fokusera på julstämning med adventsljus och tindrande lillprins-ögon:)

Kram till er!!!

Advent!

Tid för adventsmys.
Ljustakar och stjärnor på plats.
Det som saknas är snön utanför fönstren och julmusik ur högtalarna.
I morgon blir det bjällerklang i kväll orkar jag inte med ljudet.
Jag har bra dagar då allt fungerar och jag har sämre dagar när det år svårt
men både de bra och de dåliga är så mycket bättre än hur det var innan behandlingen.

Jag har sagt det många gånger:
ANOREXI ÄR INTE VÄRT DET!!!
Det är inte värt det att vara tunn som luft för livet blir ett helvete.
Att vara så mycket friskare som jag är nu är inte heller alltid lätt
men de dagar som är svåra är inte meningslösa som förut.
Det är värt att leva. Alla dagar.

Kämpa alla ni där ute.
Jul är jobbigt för mig och säkert också för många av er men ge inte upp.
Ge aldrig upp!

Fokus på målet!

Håller på att försöka lära mig Photoshop, här är resultatet av gårdagens fotoredigering:

Dagarna är långa.
Jag försöker hålla struktur och en lagom aktivitetsnivå men det är svårt.
Strukturen på maten fungerar,
den får jag hjälp med.
Jag har stöd vid alla måltider fortfarande,
och jag behöver det.
Jag hatar att jag inte klarar det på egen hand.
Att det är så mycket svårare än det var första månaden efter beh.hemmet.
Det hade varit lättare om jag orkat leva som friska människor.
Om jag inte haft denna sårbarhet som innebär att en liten sak kan kasta omkull mig
och efter några fall har jag glömt hur man reser sig.
Men som sagt,
jag fick hjälp med det,
och i tid också innan det hann gå för långt.

Svårare är att ha lagom mycket aktiviteter varje dag.
Blir det för mycket så blir jag för trött för att hålla ångesten i schack
och blir det för lite så klarar jag inte av "tom-tiden".
Ännu svårare blir det av att orken skiftar så mycket från dag till dag.
Återigen,
förmiddagarna går bra.
Jag följer uppgjort schema till punkt och pricka
men sedan efter lunch är det promenad, 45 minuter.
Som gärna blir lite längre
och där någonstans tappar jag fokus.

Jobbar min kontaktperson går det bra
för då vågar jag berätta hur det är och kan få mer stöd.
Men när han inte jobbar är det lätt att isolera sig.
Bli sittande i lägenheten.
Inte orka göra något vettigt men för rastlös för att vila.
Vi jobbar på att dagarna ska bli lättare
och de ställer verkligen upp för mig.

Jag ger inte upp och jag är säker på att det kommer attvända
och jag kommer bli stark igen.
Jag kommer ihåg målet och jag minns hur det var att länna sig stark och glad och jag är på väg dit igen!

..........

medicin och spakväll...

Tro det eller ej men medicinen hjälper faktiskt.
En ny erfarenhet.
Jag brukar vara immun mot mediciner och varken få biverkningar eller någon effekt av dem
nu har jag fått båda:)
Biverkningarna kanske inte är så kul,
måste använda läsglasögon för att jag inte kan fokusera blicken,
blev iaf glad när jag märkte att det fungerade med läsglas innan kunde jag inte göra någonting.
Inte läsa, inte lösa korsord, inte spela piano, inte sy eller sticka, inte skriva sms...
höll på att bli galen!
Men nu sitter ett par fula glasögon från rusta på näsan
och tack vare dem klarar jag att inte gå under av tristess och rastlöshet!

I dag kommer pappa.
Jag har fått en ny säng som hjälpmedel för att jag behöver kunna hissa upp huvudänden när jag sover,
dock fick jag ingen madrass till så i dag bli det IKEA.
Och i kväll blir första natten i lyx-sängen, ser jag fram emot, haha:)

Vardagen fungerar lite bättre igen.
Inte lika mycket ångest men är sjukskriven från jobbet,
det tar för mycket energi att vara där och då orkar jag inte hålla mig över ytan när jag kommer hem.

Vi fortsätter med detaljerade scheman och de fungerar bra.
Jag behöver inte tänka och grubbla på vad jag ska göra eller vad jag ska äta.
Jag behöver inte få panik på tomma timmar för jag vet vad jag ska göra.


En ny kvällsaktivitet är spa-kväll en gång i veckan.
Det är ett tips för alla som är rastlösa som jag och har svårt att varva ner och vara stilla.
Vi hade det på avdelnigen jag var på innan jag kom till behandlingshemmet och det var jätteskönt.
Man kan t.ex. ha fotbad, ansiktsmask, fotcreme, måla naglarna, plocka ögonbrynen, färga håret osv.

Prova det, och njut!

mediciner och valmöjligheter

En nackdel med att kroppen är så mycket starkare är att den orkar ha helvetesångest mycket längre tid.
Jag blir slut men inte som förut då jag kunde somna ifrån det lite lättare.
Att inte ha hetsätningen som tom-tids-överlevnad gör också att jag måste hitta på andra saker som täcker de 4-6 timmarna jag förut hetsade varje dag
och det är inte helt enkelt.
Särskilt inte när ångesten är skyhög och jag inte har ro att ta mig för någonting.
Jag har skrivit listor.
Tom-tid listor med saker jag kan göra.
Det är långa listor, graderade i hur mycket energi aktiviteterna tar.
Det fungerar ganska bra...
om jag inte har så hög ångest att jag inte kommer ihåg att de finns.
Min kontaktperson ringde läkaren och bad om vid behovsmedicin.
Min läkare är verkligen inte van vid att skriva ut någonting till mig
hur mycket hon än tjatat om att det kommer hjälpa mig så har jag vägrat.
Nu måste hon ha blivit överlycklig för hon skrev ut 3 olika sorter med en gång.
Hallååå, nu vet jag ju inte vilken jag ska ta!
Med mycket ångest försvinner min förmåga att fatta någora beslut över huvud taget!
I dag är en bra morgon och jag tror att medicinerna kanske hjälper,
hoppas det.
Mat fungerar.
Och ångesten borde klinga av snart, den brukar inte vara konstant så här länge...
Håller tummarna för att den följer mönstret!

Att återhämta sig från livet...

Nu kör jag på detaljerade scheman.
Shema för veckan,
utförligare schema för varje dag,
schema för vad jag ska äta,
schema för vilken personal som jobbar.
Nu får det inte plats fler schema på min skafferidörr, haha:)
Men det är bra med struktur.
Det blir ännu viktigare när det är kaos på insidan att strukturen finns på utsidan.
Min kontaktperson är bra på att fixa struktur.
Och skriva scheman.
Jag har inte gjort mycket den här veckan.
Jag har avbokat typ allt jag skulle göra för att min energi går till att reda ut dagarna.
Få i mig maten och hålla ångesten i schack.
Jag är betydligt friskare än innan behandlingshemmet men livet går inte på räls för det.
Det har egentligen gått väldigt bra väldigt länge och det här var väl vad alla har hållit andan och väntat på i flera månader.
Men maten fungerar trots att ångesten blivit näst intill ohanterlig vissa dagar.
I går var det bättre och jag hoppas att det betyder att det vänder uppåt nu.
I dag är det också bra än så länge men det brukar vara ok fram till frukosten då börjar helvetet.
Men jag hanterar det.
Några extra promenader har det blivit
för det är bara då det har varit lite lugnt inuti.
Men maten äter jag.
Framsteg!

Jag sjukanmälde mig från jobbet i går och det ger mig dåligt samvete.
BORDE ju jobba.
BORDE orka.
Men just nu finns det kanske saker som är viktigare.
Hämta tillbaka livet till exempel...

hur man mobilbloggar...

Fick en fråga om hur man mobilbloggar på blogspot. Jag laddade ner appen blogger från android market och sedan var det bara att logga in och skriva. Det var nog inte krångligt (minns inte riktigt) för då hade inte otekniska jag fixat det:)

Kvällsfotografering...

Lite sämre...

Lite förkyld i dag och mycket trött.
Det har varit en jobbig helg
som nog var kulmen på en stressig vecka och många "måsten".
Måsten som bara jag själv satt upp.
Jag tror att jag vill så mycket men till slut orkar jag inte ens vilja det jag egentligen tycker är roligt.
Jag ska försöka att minska ner på en del saker för jag vill inte må som jag gör nu.
Personalen är bra och de lyssnar på det jag säger och frågar miljoner frågor.
Det är bra för när det är lite bättre klarar jag att säga hur jag vill ha det när det är sämre och då behöver jag inte få alla frågor då.
När det är en jävel-dag kan jag inte fatta beslut och jag vet heller inte i det läget hur de kan hjälpa mig bäst.

I dag ska jag ha matstöd 6 måltider för att inte ta ut ångesten på maten.
Tididgare har jag bara haft 1 matstöd per dag och det är målet igen men just nu behövs det mer.
Det är egentligen inte svårt att äta.
Det som är svårt är att bestämma sig för vad jag ska äta och att komma igång med det.
Att inte skjuta upp det.
På ett sätt mår jag ändå bättre även när det är dåligt än jag gjorde förut,
jag orkar hålla mig flytande på ett annat sätt och jag kan vila nu,
förut var det bara hets som gällde och det gjorde mig egentligen ännu tröttare.

I dag är det att softa och att följa schemat som gäller!

Min helg i bilder;

Traktorrace med lillprins bus

Lycka är att provsitta en traktor!

Race!

Höst-cupcakes!

4H gården

Pussla ihop livet...

Livet är ett pussel som hela tiden måste anpassas.
Det är inte alltid lätt att veta vad man borde göra.
Hur mycket kroppen orkar och hur stora risker jag vågar ta.
Utmaningar är bra men hur vet man vart gränsen går?
Jag tycker att jag får ihop min tillvaro.
Jag börjar bli lite bättre på att planera och säga nej när det ser ut att bli alldeles för mycket.
Jag vet att jag är mer sårbar än många andra och jag vet att jag måste lägga in tid för mig själv,
tid att bara vara.
Jag behöver dagar utan planerade aktiviteter
och jag behöver sova hela nätter för att orka.
Förra veckan var det lite kaos.
Det är så mycket som händer hela tiden
och det är så mycket jag vill göra för att det är roligt.
Jag kör på, speedar upp och känner inte att jag är trött.
Det har jag lärt mig att det är ett vaningstecken.

Men så kan jag tänka
-fast NU kanske jag orkar,
NU kanske inte det här kommer leda till en krasch.
NU är jag ju så mycket starkare.
MEN jag vågar inte ta risken.
Den här veckan har jag sett till att ha två dagar med mig själv.
Återhämta och ladda batterierna igen.

Det innebär inte att jag bara sitter och glor på tv en hel dag
men jag har inga måsten.
Jag måste inte upp någon viss tid.
Jag måste inte sminka mig och se pigg och glad ut fast jag är trött.
Jag måste inte passa tider.
Jag måste inte göra någonting som jag inte känner för att göra.
Däremot kan jag slipa och måla stolar en timme
-för att jag vill.
Jag kan åka själv till IKEA och strosa runt
-för att jag vill.
Jag kan greja och pyssla och städa
-för att jag vill.
Jag kan ta dagen som den kommer,
det enda jag behöver hålla och ALDRIG får laborera med är mat-tiderna.
Dem måste jag hålla fast vid.
Ett bra tag till.
Jag kan ändra lite om familjen är här en dag,
för jag vet att vi äter de måltider som ska ätas ändå
men så fort de åker måste jag gå tillbaka till matschemat för att inte riskera någonting.

Jag håller vikten och det är en trygghet och det hjälper mig att veta att det är så
för då behöver jag inte tänka så mycket på det och det är lika bra att bara äta.
Jag känner mig frisk och "normal".
Jag känner mig faktiskt oftast inte tjock eller stor.
Jag vet inte hur det gick till för i behandlingen gjorde jag ofta det
men nu har nog kroppen stabiliserats.
Jag har fått mer normala proportioner på kroppen som man inte har när man är sjuk
och jag tycker faktiskt att jag är helt ok.
Glad att kunna säga att det är så för jag trodde aldrig det när jag bestämde mig för att bli frisk.
Jag trodde att jag bara fick stå ut med att vara tjock och lära mig leva med det
men nu tycker jag inte ens det.
Fantastiskt:)

Mobilblogga...

Lycka är att kunna blogga från mobilen:-
Det blir kanske inga långa inlägg och kanske inte så snygga heller men va fan, spela roll... I dag ska jag fortsätta med evighets projektet att slipa och måla köksbord och stolar. Jag ska laga massa mat med personalen och jag ska till tandläkaren. Det var nog allt. Mår förresten oförskämt bra och det mesta flyter på, personalen kunde vara lite bättre på att passatider bara, ska prata med bossen om det inte blir ändring på det. Det är viktigt för mig att maten blir när den ska och att de åtminstone ringer om de inte kan komma! Borde vara självklart men tydligen inte... Ha en bra dag!!

Pepp och strategier!

Fick en kommentar av Jenny;
Hej<3 Undrar om du har några tips/råd kring hur man kan tänka när man går upp i vikt? För att klara av det? Det känns fruktansvärt just nu och jag vet inte om jag klarar det:( Kram, tack för att du och din blogg finns

Du klarar det!!!
För mig har det gått i vågor från att inte vilja mer till att ha motivationen på topp och alla lägen däremellan.
Det ÄR jobbigt och svårt att bli frisk från anorexin.
Det ÄR fruktansvärt att gå upp i vikt.
Det ÄR ett helvete att få i sig all mat varje dag.
MEN DET BLIR SÅ MYCKET LÄTTARE SEDAN!
DET ÄR SÅ VÄRT DET!!!

För mig när jag bestämde mig för att jag måste klara av att hantera och stå ut med min kropp trots viktuppgången hjälpte det att
stå framför spegeln varje morgon och säga till mig själv
Det här är ok,
min kropp är ok.
"Den här kroppen är inte tjock,
den är normal och den kan ta mig dit jag vill."
Jag började titta på andra människor på stan
och insåg att de flesta inte ser ut som pinnar,
de ser ut ungefär som jag gör nu
(med oändlig mängd variationer såklart).
Jag hade stor hjälp av att titta på mina systrar och fråga dem vad de väger.
Vi har ungefär samma kroppsform med bredare höfter.
Jag har HATAT det,
alltid.
Men jag tycker att mina systrar är vackra,
de har fina kroppar.
Och jag ser ut som dem nu.
Jag väger ungefär som de gör.

Jag utmanade mig att gå på stan och prova kläder och visa upp mig för någon.
Kläder jag aldrig skulle ta på mig för jag tycker jag ser för tjock ut.
Bara för att jävlas med anorexin.

Jag gick och provade jeans en gång i veckan och sa till mig själv i provhytten att
"Det här är ok.
Det här är en normal jeans-storlek.
Det är så här jag måste se ut för att må bra och för att kunna göra det jag vill.
Jag är stolt över att jag gör det här!"

En del dagar hjälper inga strategier,
då är det bara ett helvete allting.
De dagarna gjorde jag bara det jag skulle utan att tänka.
De dagarna fattade jag inga beslut alls,
jag sköt upp beslut till nästa dag eller till nästa vecka.
När det blev en bättre dag kunde jag återigen ta det viktiga beslutet
att nu kör jag,
jag vill det här,
jag vill INTE tillbaka till helvetet.
Jag ska bli frisk nu!
Och så gick det ett tag till.

Går maten dåligt en dag blir det så mycket svårare nästa dag
men tänk inte, bara gör,
så vänder det och man orkar vilja igen.
Det är faktiskt så även om det känns som att det är ingen idé jag kommer ändå inte att klara det,
nästa dag är motivationen tillbaka.
GE BARA INTE UPP!!!

Nu blir jag fascinerad över min kropp och över min styrka rent fysiskt
och då är det inga underverk jag uträttar,
det är inte maratonlöpning eller thriatlon jag ger mig på
men bara att orka gå en timmes promenad utan att det är jobbigt,
utan att få värk
och att faktiskt tycka det är skönt,
inte bara ett måste som jag egentligen varken vill eller orkar.
Jag klarade att cykla till jobbet (7 km) i måndags
och när jag gick av cykeln kunde jag fortfarande stå på benen
och det gjorde inte ens ont.
Jag orkar gå en timme och sedan står ute och slipa köksbord och stolar utan problem,
jag blir inte helt slut
och jag tycker att det är roligt att göra saker igen.
Jag är verkligen inte vältränad
för i alla år har jag brutit ner kroppen i stället för att bygga upp
men nu känner jag att jag klarar av att träna lite smått för att förbättra kondition och styrka
och att jag tycker att det är ROLIGT.
Jag orkar vara glad när jag tränar och även efteråt.
Jag orkar se fram emot promenaden i stället för att få ångest av att tänka att snart måste jag ut och gå igen,
"tänk om jag kunde slippa".

Hoppas det här kan hjälpa dig Jenny och ni andra som kämpar.
Det här är en kamp men det går att vinna den.
Jag är fortfarande inte säker på att jag klarar att hålla det här.
Jag har fortfarande svackor och dagar när jag inte tror att jag vill.
Jag tänker ibland att jag ska gå ner lite i vikt,
bara lite,
jag vet att det är livsfarliga tankar
men de finns där ibland.

Jag har lovat att ge mig själv ett år som normalviktig.
ETT ÅR av mitt liv är inte mycket.
Det är tillräckligt för att veta om det är värt det.
Det är tillräckligt för att komma tillbaka till livet.
Det är tillräckligt för att jag ska veta vad jag kastar bort
om jag skulle välja att göra det.
MEN FAN ATT JAG SKA DET, NU SKA JAG LEVA!!!

En vecka har gått...

Första veckan hemma avklarad och jag tycker nog att jag har fixat det ganska bra.
Inte perfekt men vem är perfekt;)
Nu vet jag att jag inte sover utan medicinen
så jag får väl vara nöjd med att ha minskat från 4 tabletter till 1 tablett på kvällen
och det är inte någon större katastrof att behöva ta ett litet piller när jag inte har någon annan psyk-medicin längre.
I dag är jag trött och allt blir så mycket svårare då.
Frukosten var ett berg att bestiga,
mådde illa,
förmodligen av sömnbristen,
åt inte riktigt allt men rätt godkänt ändå.
Nu efter att ha städat och tagit en promenad i solen kämpar jag med mig själv om mellanmålet
som jag behöver men som delar av mig försöker komma undan.
Lösningen blir nog att ta med det in till personal-lägenheten och äta det där.
Inga särskilda planer i dag, vilket är skönt.
Kanske kan ta tag i att börja slipa köksbordet...

vaken natt...

Oj, vad jag borde sova nu.
Lärdom: TA DIN SÖMNMEDICIN!!!
Det var inte meningen att inte ta den,
glömde bort den och när jag kom på det klockan 22 tyckte jag det var för sent
(jag har nozinan som jag tar 18.00 för den tar 4 timmar innan den har full effekt)
och trodde jag skulle kunna sova ändå...
jo, eller hur...!!!
Kollade film mellan 11-01
Crazy in love, gillade den!
Trodde det skulle vara en tramsig kärleksfilm,
hade så fel!

Jag måste försöka lägga mig,
kan inte vara uppe hela natten det blir inte bra
men är inte trött trots att klockan snart är 03.

Köpt ny mobil i dag
samsung galaxy sII,
så nöjd.
Roligt med leksaker;)

Kommer få en helvetes-dag i morgon om jag inte lyckas få några timmars sömn nu
så god natt!